uppdaterad 070827

 

Lastångfartyget LINNÉ (3465)

ett Linköpingsbygge som togs av Vättern

 

Mail till mig

 

Till menysidan

Fartygsfakta

   
  Namn: LINNÉ  
Till Fartygslistan Byggår: 1897 i Linköping  
  Skrov: Furu på kravell på järnspant  
  Längd: 23,75 m  
  Bredd: 4,64 m  
  Djup i rum: 2,16 m  
  Bruttodräktighet: 69 ton  
  Nettodräktighet: 44 ton  
 

 

 "Skrufångfartyget" LINNÉ byggdes 1897 i Linköping. Överbygget bestod av raka innåtlutande yttersidor med en kommandobrygga och styrhytt över. Halvdäck var endast täckt av ett tak. Fartyget registrerades som LINNÈ 3465 och uppmättes till 38.52 ton.

 

 
  Den 2 nov. 1897 nämns hon för första gången i Linköpings hamn.  
     
 

LINNÈs ägare 1898-1908: ”Fartyget tillhör rederi med flera delägare. Till hufvudredare är utsedd svenske undersåten Gustav Alfrid Nilsson, gårdsägare i Linköping.

En ¼ del ägdes av Gustav Alfrid Nilsson, gårdsägare i Linköping.

En ¼ del ägdes av Adolf Ludvig Hagstedt, spannmålshandlare i Linköping.

En ¼ del ägdes av Anders Gustaf Perman, gårdsägare i Linköping.

En ¼ del ägdes av Gustaf August Andersson, skeppare i Linköping.

 

 
 

Skepparen G. A. Andersson var förutom delägare, även LINNÉs befälhavare under hela 27 år, 1898-1925.

Rorgängare under många år var Axel Gustaf Cederberg.

 
 
  År 1908 efterträddes Gustav Nilsson som huvudredare av Carl Oskar Johansson, Linköping, som köpte Hagstedts fjärdedel i fartyget. Gustav Nilssons fjärdedel köptes av Caleb Wigaff, handlare i Linköping.

 

 
 

Från år 1918 var LINNÈ tillhörande Linköpings Förenade Rederier AB, som köpt henne för 20.600 kr. LINNÉs tidigare ägare Gustav Nilsson var en av huvudmännen i rederiet.

 

 
 

År 1926 blev Carl Sigurd Anderson, Horn befälhavare på LINNÈ. Han var befälhavare till början av 1930-talet.

 

 
  Den 14 nov. 1927 såldes fartyget till Frans och Wallentin Högfelt i Söderköping.  
     
  I april 1928 såldes LINNÉ till fartygets befälhavare Carl Sigurd Andersson, och fick hemort Horn. Delägare blev även motorskötaren Hjalmar Robert Carlsson, fjärdingsman Otto Ludvig Fritiof (sjöman till i maj året 1928), pråmskeppare Gustaf Adolf Göranson och besättningsman Sven Gotthard Nyberg.  
     
 

År 1928 utbyttes ångmaskinen mot en råoljemotor med 50 hkr från Bergsunds fabrikat ”de Laval”. År 1933 ändrades hemorten till Linköping.

 

 
  I februari 1935 såldes LINNÉ till Karl Gustav Svensson och Alvar Lindgren i Motala. De bedrev fraktfart på Mälaren – Hjälmaren och hade Motala som hemmahamn. Svensson sålde i sin tur LINNÉ till, som han sa själv, ”en man med en stor hund”. Istället köpte Svensson fartyget BELE samma år.  
     
 

Den 10 maj 1939 såldes fartyget till Johan Hilding Bågenholm och Ragnar Andersson, Karlstad. Hemort blev Alsters station.

 
     
 

Tidigare ägaren Gustav Svensson berättade själv följande:

Morgonen den 20 nov. 1940 var disig. Han fick reda på att ett fartyg sprungit läck vid en fyr vid Enebågen i Vättern. Han begav sig till platsen med BELE i högsta fart, han förde även segel. När han kom fram till platsen syntes inte ett spår efter något fartyg. Han fick senare reda på att det var lastfartyget LINNÉ med ”mannen med hunden” som lastat vete i Hjo hamn och avgått kl. 05.20. På väg västerut mot Göta kanal sprang fartyget läck kl. 07.15. Ett annat fartyg hade hunnit fram för att i sista stund rädda besättningen, men när hunden kommit över vände den och hoppade över på LINNÉ igen och följde med ner i djupet. Med på LINNÉ var skepparen Bågenholm, motormannan Sven Johansson samt däcksmannen Gösta Lindström.

 
     
 

Fartyget blev 42 år. Enligt uppgift är akterpartiet det enda som återstår av LINNÉ och ligger på den plats fartyget sjönk vid Enebågen i Vättern. Läs rättelse nedan

 
 
 

 

Till Fartygslistan

Till menysidan

Anders Engdahl, Stora Forsa berättar:
Enligt historien jag känner till så sjönk Linné på grundet Flisen straxt söder om Hjo.
Linne missade väl Enebågs fyr och gick på Flisen. Svensson måste väl ha
snappat upp nödsituationen på nått sätt. Och begett sig söderut mot flisen för allt vad tygen håller. Har inte reflekterat så mycket innan, men när fick de någon form av komradio i båtarna?